En ängel i rummet och Lollipops turnepremiär


BILDTEXTER:
1. The meaning of 242???
2. The Rude Kids i Hultsfred, jagade av raggare
3. Brainpool i startelvan på Lollipopturnen 1995
4. Thåström är alltid en hjälte, även på Lollipops premiär
5. Lollipop-loggan

En ängel i rummet och Lollipop turnepremiär

Waxegårds hälsoblogg säsong 2 Episod 51:

Lika bra jag säger det direkt. Jag har varit helt ofokuserad på hälsa denna vecka också, även om jag fick ett ryck och köpte 2 påsar grönkål i affären igår. (Typ nån slags bisarr födelsdagspresent till mej själv kanske, fyllde nämligen år igår. Jag jobbar skitmycket och har ett stor viktig premiär på fredag. Jag har dock börjat ladda för hälsa. Det mest konstruktiva är en diskussion med min dotter där hon säger att jag måste följa ett kostschema. Jag protesterade högt, men inser att hon kanske har en poäng. Hon har en poäng och den kan nog sammanstråla med min övertygelse att jag behöver hjälp. Då får väl hon hjälpa mej då, eller hur? Hjälpa mig att hålla mig motiverad eller hålla koll på mig. Å kunde min son motivera mig att sluta röka för 15 år sen, så kan väl min dotter hjälpa mej att ta upp hälsan?

Också om Lollipop, Rude Kids och mer om siffran 242

Jag skriver idag också om premiären på Lollipop-turnen 1995. Jag skriver om Rude Kids och att ”Raggare Is a bunch of Motherfuckers”. Jag ska dock direkt klargöra att jag inte tycker så om raggare, men ni kommer förstå varför jag skriver så… Men, det är en helt annan grej som hände häromdagen, som är mycket, mycket märklig som jag måste börja med. Jag har ju tidigare skrivit om att siffran 242 förföljt mej som annan ”stalker” med början 1999 på restaurang Tranan, när Tom & Ed från Chemical Brothers skulle DJa där. Jag var där snabbt för att hälsa å sen sticka hem till barnen. Hittar inte brickan med numret till garderoben, måste vänta till sist, ser ig i spegeln och ser då min Front 242 T-Shirt och kommer på att garderobsbrickan hade just nr 242. Sedan följer alltså 21 år av förföljelse; klockan när jag vakanr mitt i natten, reg-plåtar på bilar, matkvitton, kommentarer på Facebook, det är alltid 242, alltid 242. Jag har tafatt googlat eftersom jag är rädd att det kanske betyder nåt dåligt. Häromdagen börjar jag jobba med en kille som heter Oscar och en siffra kommer upp, självklart 242. Jag berättar historien. Oscar börjar googla bättre än mig och hittar en sida om änglar. Jag fattar först ingenting. Sen börjar jag fatta att det här kan inte vara en slump. Det här måste betyda nåt. Vad tror ni? Berätta gärna. Så här stod det:

Keep Seeing 242? Read this carefully…

“When you keep seeing 242, the divine realm is asking you to take a break from your busy life to find the balance that it surely needs! Being busy is good because it puts food on the table and makes you pay your bills on time.
But the angel number 242 is reminding you that there’s more to life than just work. You need to make time for the things and the people that truly matter.
Appreciate them while they are still here. Make sure that you spend time with them and that you share moments of your life with them.
When the angel number 242 shows up in your life, you need to rely on your intuition more to help you make sense of life. Listen to what your gut is telling you because it is more often right than wrong.”

Imorgon blir det grönkål och premiär för nya coachen

Spooky va, men samtidigt det mest uppenbara insikten jag borde fått för länge sen. Jag har nog ibland tänkt så, men aldrig, aldrig stannat upp och på riktigt reflekterat. Nu kanske tiden är inne. Jag är i alla fall pinsamt medveten om att min hälsoresa aldrig kommer komma i mål, om inte jag gör exakt som ängeln säger???? Nu är jag lite skeptisk eftersom sättet att skriva och sidan texten fanns på kommer från ett medium och jag är numera väldigt skeptisk till medium. Inte lika skeptisk till änglar dock. Som nån klok person frågade sig; ”What would Jesus do”, får väl ändra till; ”What would Jesus believe” Det här tål att tänkas på i alla fall. Fortsättning följer, jag lovar att rapportera. Å imorgon blir det grönkål och kostschema med min nya coach, som då är min dotter.

WAX 000 – Lollipop-premiär med Kent, DAD, Brainpool, Percy Nilegård, Thåström m.fl. (1995-07-19)

En av mina bästa är Lollipopfestivalen. Den festivalen föregicks av Lollipop-turnen med D-A-D, Kent, Brainpool, Percy Nilegård, Sam Spandex och speciella gästartister. Premiären äger rum den 19e juli på hamnplan framför Tivoli i Helsingborg.
Fredrik Lindström är basketdomare, Henrik Schyffert står i baren, Kristian Luuk intervjuar för ZTV, Peter Siepen är DJ, Glenn i Brandsta City Släckers kommer med brandbilen med korg, Percy Nilegård (Johan Rheborg) sitter i korgen, Sam Spandex (Jonas Inde) är på scen och försöker sköta tekniken. Vilken samling. Vi hade för övrigt bussat ner alla coola stockholmare från Tidningen Pop, G-Klubben och några vanliga stureplanare i bästa Båstad-stockholmsvecka-maner. Som om det inte räckte med danska Disneyland After Dark, Brainpool och nya ”hypade” bandet Kent på scen, så spelade också The Connells, säkert bara för deras megahit ”74-75”, men också min alla tiders rockhjälte jämte Joe Strummer; Thåström. De enda jag saknade denna premiär var Sator, som var mitt förstahandsval framför D-A-D, men dom var helt OK också. What a Night

WAX 103 – Raggare is a bunch of Motherfuckers (1982-08-14)

1981 spelar punkbandet The Rude Kids i Hultsfred Folkets Park. Rude Kids var hatade av alla raggare, inte minst efter deras singel som hette; ”Raggare is a bunch of Motherfuckers”. Polisen på flera ställen, bl.a. i Västervik, kunde inte garantera säkerheten, så de förbjöd konsert med bandet. I folkparken i Hultsfred var det upploppsstämning och jag minns att vi blev jagade av ett gäng raggare med cykelkedjor. När väl spelningen kunde genomföras, så var det fler poliser än bandmedlemmar och roddare på scen. En tumultartad spelning minst sagt.
På min allra första festival, i augusti 1982, så bokade vi Rude Kids igen. Den spelningen var däremot väldigt lugn och städad. Det var precis som att raggarna blev snälla sommaren 1982 och bara ville sitta under korkeken och lukta på blommorna…. Jag menar förstås att de bara ville meka med sina bilar i sina garage och lyssna på Boppers.

Veckans låt – The Crystals – Da Doo Doo Run
Spelar denna 60-talsklassiker om och om igen i en reklamslinga för en 60-talsgala jag gör och slås av vilken fantastisk låt det är, så enkel, så medryckande. The Crystals ä ren tjejgrupp som bildades 1961 i Brooklyn New York. Deras största hits va denna och ”Then He Kissed Me”, båda producerade av Phil Spector.
https://open.spotify.com/track/4mJ5Gi0vXYmrUpKc6dvTcb?si=5Pbo0e5rTOaLkfmf5_evkQ

Det var allt. Håll tummarna för min nya hälsocoach och kostschemat

Håkan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *